Sir 18

a 3. Se Apokryfiska skrifter och Nya testamentets text i Ordförkl

b 5. Ps 40,6

c 6. Ps 139,17; Sir 42,21

d 8. Job 35,6

e 9. Ps 90,10; 11.Vish 12,18; Lukl 3,7

f 13. Ps 23,1.104,27.145,9; Jes 40,11; Tob 13,2

g 15. Sir 41,22

h 21. Sir 5,7

i 22. 5 Mos 23,21; Pred 5,3

j 24. Sir 7,36; 25; 1 Mos 41,33

k 26. Ords 27,1

l 30. Gal 5,16; 1 Petr 2,11

m 31. Sir 6,4; 32; Ords 21,17; Luk 15,13

Guds storhet och människans ringhet. Värdet av vänliga ord. Uppmaning till förtänksamhet. Varning för vällevnad.

1 Han som lever i evighet, han har skapat det alltsammans. 2 Herren allena har rätten på sin sida. 4 Åt ingen har han givit makt att förkunna hans verk.

Och vem kan väl utrannsaka hans väldiga gärningar? 5 Vem kan mäta hans väldiga makt?

Och vem kan därjämte skildra hans nådesbevis? 6 Intet kan tagas bort och intet läggas till;

och ingen kan utrannsaka Herrens underbara verk. 7 När någon menar sig vara färdig därmed,

då är han allenast vid begynnelsen;

och när han menar sig hava kommit till slutet,

då står han där rådlös.

8 Vad är väl människan, och vad duger hon till?

Vad gott eller vad ont kan hon komma åstad? 9 Talet av en människas dagar är, när det når högt, hundra år. 10 Såsom en vattendroppe i havet eller såsom ett sandkorn,

så äro hennes få år i den oändliga tiden. 11 Fördenskull är Herren långmodig mot dem

och utgjuter över dem sin barmhärtighet. 12 Han ser och vet huru svår deras ände är;

fördenskull giver han sin förlåtelse i rikt mått. 13 En människas barmhärtighet sträcker sig till hennes nästa,

men Herrens barmhärtighet till allt levande.

Han agar och tuktar och undervisar;

han för till rätta, såsom en herde sin hjord. 14 Han förbarmar sig över dem som taga emot tuktan

och över dem som med iver följa hans rätter.

15 Min son, när du gör gott, så gör det utan förebråelser;

och fäll aldrig sårande ord, när du giver en gåva. 16 Daggen mildrar ju den brännande hettan;

likaså kan ett ord vara förmer än gåvan. 17 Ja, ett ord kan vara mer värt än en god gåva,

men bådadera finnas hos den som gärna gör gott. 18 En dåre talar ovänligt hårda ord,

och den missunnsammes gåva kommer ögon att försmäkta.

19 Lär först själv, innan du talar,

och sörj för din hälsa, förrän sjukdomen kommer. 20 Rannsaka dig själv, förrän dom fälles;

då skall du i hemsökelsens stund finna förlåtelse. 21 Ödmjuka dig, innan du har blivit sjuk,

och visa ånger i samma stund som du syndar. 22 Låt ej hindra dig från att i rätt tid infria ditt löfte,

och vänta icke till din

dödsstund med att göra dig fri ifrån det. 23 Överväg noga, innan du gör ett löfte,

och var icke lik en som frestar Herren. 24 Tänk på vreden under dina sista dagar,

och på domens stund, när Herren vänder sitt ansikte ifrån dig. 25 Tänk på hungerns tid, medan du ännu har allt tillfyllest,

på fattigdom och brist, under rikedomens dagar. 26 Från morgonen till aftonen ändrar sig tiden,

så skiftar allting hastigt om inför Herren. 27 En vis man är på sin vakt i allt,

och i frestelsens stund tager han sig till vara för felsteg.

28 Var och en som är förståndig känner visheten;

och den som har funnit henne, honom giver han sitt lov. 29 De som förstå visa ord, de lägga ock själva vishet i dagen

och låta träffande ordspråk flöda.

30 Följ icke dina begärelser,

utan hejda dina lustar. 31 Om du giver medhåll åt din själs begärelse,

så skall den göra dig till ett ämne för dina fienders skadeglädje. 32 Hav icke din glädje i yppig vällevnad,

på det att du ej må bliva utarmad genom att taga del i sådant liv. 33 Bliv ej en tiggare genom att hålla dryckesgillen för lånade penningar,

medan du själv intet har i din pung.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m